Andy McMillen är indiemannen som gjorde Gish. Du behöver inte veta vad Gish är för att gilla Time Fcuk.
Time Fcuk är ett minimalistiskt pusselspel som påminner lite om Crush – man tar sig fram i plattformslandskapet genom att skifta perspektiv. Grejen är att här skiftar man inte mellan 2D och 3D, utan mellan 2D och ett annat lager av 2D.
Till sin ”hjälp” har man en 20 minuter framtida version av sig själv. Han är lite av en skithög. Påminner en hel del i tonen om Glados från Portal – en mupp som hånar en tillräckligt mycket för att man ska vilja ta sig igenom alla rum och kunna slå honom på käften. Men varför skulle man slå sig själv på käften? Det känns inte vettigt.
I bakgrunden spelas mardrömsdragspelsjazz. Det är lite läskigt. Och precis som i Portal undrar man vad som är tanken bakom allt. Varför skulle ens framtida jag tycka att det är vettigt att stänga in ens nutida jag i en serie dödsbejakande rum? Man längtar efter att ta sig igenom hela labyrinten och ut till den riktiga verkligheten igen så man kan få lite perspektiv på allt. Och det är alltså vad Time Fcuk är — ett spel om perspektiv.
Låter verkligen lovande. Jag gillade dessutom Gish väldigt mycket (även om de här två spelen inte verkar ha nåt gemensamt). Om jag kan slita mig från NHL 10 så blir det Time Fcuk ikväll en stund. Tack för tipset.
Väldigt intressant koncept och den grafiska stilen är väldigt tilltalande.